Just nu ligger jag i tältet på Stage Coach RV park nära mile 77 och den lilla staden Julian. Vinden river ilsket i tältet. Det känns nästan som att tältet ska lyfta från marken. Jag får hålla mig kvar härinne tills det lugnat sig. Det är storm igen.
De senaste två dagarna har vi vandrat upp och ner för bergstoppar och haft fantastisk utsikt. Igårkväll tältade vi uppe på ett berg med oändlig utsikt över en dal omringad av berg. Wow.
Dag 7 vandrade vi 8.5 timmar ca 11.36 miles (18.3km). Igår tog vi sovmorgon och vandrade bara 5.94 miles (9.5km) till Scissors Crossing därifrån vi liftade för första gången. Vi gjorde en fin skylt och fick vänta ca 20min innan vi blev upphämtade av en äldre man som kallade sig Professor. Han körde oss in till staden Julian där vi åt mat, hängde med vandrare och fyllde på vårt matförråd. Sen liftade vi med en tjej och hennes fyraåriga son till campingen. Där kunde vi till vår lycka tvätta våra kläder och duscha. Sen satt vi i en ring vid tälten ett helt gäng vandrare och pratade tills solen gick ner.
Idag är det dag 9 och vi har vilodag för att vänta ut en storm som ska komma idag. Vi har hängt vid poolen på campingen och ätit egenkomponerade burritos med refried beans, tomat och avokado.
Sen har vi några tuffa dagar framför oss. Det är 24 miles utan vatten och vi ska vandra mycket uppför. Det är dessutom ont om tältplatser längs vägen. Det kommer bli tungt och svettigt.
De senaste dagarna har jag funderat mycket på varför jag gör det här. När varje steg gör ont av skavsår, när min sovsäck har fryst till is, när vinden nästan lyfter tältet, när jag måste ta mig upp och ut i den iskalla morgonen. Då känns motivationen avlägsen.
Men så kommer de där magiska ögonblicken. Soluppgångar med oändlig utsikt. Vackra dalar och berg. Vackert så man häpnar. Alla skratt med de fantastiska människor jag träffar här. Allt jag lär mig om mig själv. Ögonblick där jag sitter och pratar med en fyraåring om traktorer i baksätet på en bil långt ute i ingenstans i Kalifornien. När jag får dricka iskallt vatten ur en vattenkälla. När min kropp blir ett med leden och jag inser hur lyckligt lottad jag är.
Alla dessa magiska och inte så magiska ögonblick som tillsammans gör mig till en starkare människa och som formar min vandring på PCT.
Livet börjar i utkanten av komfortzonen.
Avstånd: 11.36 miles, 18.3km
Tid: 05.35-14:00, 8.5h
Skavsår: 1 på höger häl och en på vänster häl.
Avstånd: 11.86 miles, 9.5km
Tid: 08.30-12.00, 3.5h
Skavsår: 1 på höger häl och en på vänster häl. Börjar läka bra.