Ammarnäs till Hemavan – en somrig vandring på Kungsleden

Sedan jag vandrade Kungsleden förra sommaren har jag längtat tillbaka. Ibland längtat så det gör ont. Längtat efter att vandra ensam i den storslagna naturen. Längtat efter att kunna se så långt bort ögat når, att basta supervarmt, bada iskallt, att vara på en plats utan mobiltäckning, el och duschar. Längtat efter att träffa nya människor, ta massvis med foton, att varva ned och andas, långt bort från storstadsstressen.

Så klockan 22.40 den 15 juli (2016) gick äntligen nattåget upp till Ammarnäs där jag skulle starta min vandring. 13 timmar senare, en sovkupé och tre bussar så stod jag vid busskuren i Ammarnäs. Luften var kylig och klar. Magiskt.

Jag letade reda på Ammarnäs Wärdshus där jag skulle bo en natt innan jag började vandra, besökte det lilla livset och vandrade halvvägs upp för skidbacken. Den natten sov jag bättre än jag gjort på länge och vaknade upp pigg och redo för att börja vandra.

Dag 1 vandrade jag 9.5 km från Wärdshuset och upp till Aigert. Större delen av första etappen går uppför ett berg genom skog. Mot slutet så kommer man upp över trädgränsen och får vacker utsikt ned mot Ammarnäs. Vädret var varierande med sol, blåst och regn och det var ganska kyligt i luften. Framme i stugan fick jag dela rum med två trevliga ensamvandrande tjejer som var på väg åt motsatt håll. På kvällen blev det bastu och bad. Rätt kallt i den isande blåsten, men ändå underbart!

Dag 2 fick jag fundera lite över ifall jag redan skulle ta en vilodag eller vandra vidare då sikten var väldigt dålig. Det var 6 grader i luften, tät dimma, kraftig blåst och en del regn. Men efter att ha sett två vandrare ge sig av så bestämde jag mig för att vandra vidare. Min kropp var inte redo för vila, den ville vandra. Dimman släppte och vädret blev långsamt lite bättre under dagen. Dagens vandring var 19km och tog mig 6 timmar plus en timmes raster. Det var en tuff vandring upp och ned för berg, men mot slutet belönades jag av en otrolig utsikt över dalen där Servestugan låg. En av de vackraste vyer jag sett. När jag kom fram till stugan var det skönt att komma in i värmen och det tog verkligen emot att gå ned till bäcken och tvätta sig i det isande vattnet. Jag kunde inte förmå mig att bada utan nöjde mig med att skvätta litegrann. Det blev en lugn kväll med få vandrare och jag sov ensam i ett fyra bädds rum.

Dag 3 kom sommaren. Vindstilla, soligt, 20-25 grader, fantastiskt sommarväder. Jag vandrade 14km till Tärnasjö och fick sällskap delar av vägen av ett trevligt par som kunde mycket om fåglar. Sista biten vandrade jag själv och kom fram till stugan vid Tärnasjö som ligger vackert vid en sjö. Äntligen fanns det bastu igen och på kvällen blev det bastubad och bad i sjön. Lite obekvämt var det allt att fiskaren på stranden valde att sälja fisk på samma tidpunkter som kvinnornas bastu. Men vi satt och solade på bänken med ryggen mot den varma bastun och njöt av sommarvärmen. I Tärnasjö träffade jag en kille som fått stora skavsår på fötterna som såg infekterade ut. Hans plan var att vandra hela Kungsleden, men nu fick han ta en paus några dagar. En annan kille hade samma plan, men såg sig besegrad vid Tärnasjö och valde att flyga helikopter därifrån. Man ska inte underskatta att bära tungt och vandra långt.

Dag 4 fick jag dra upp byxorna till shorts och kavla upp ärmarna för att inte rinna bort i sommarvärmen. Jag hade fått tipset att bada vid broarna mellan Tärnasjö och Syter, så när jag kom dit gjorde jag lunch och badade i det iskalla vattnet. Sen satt jag som en sjöjungfru på en sten och åt frystorkad mat och kände mig som en prinsessa. Det är verkligen vackert att gå över broarna mellan de små öarna i Tärnasjön. Dagen avslutades med en lång brant backe upp till Syterstugan och när jag väl kom fram blev jag helt kär och bestämde mig för att stanna mina två extra nätter just här.

Dag 5 fick jag säga hejdå till alla trevliga människor jag hittills vandrat samma sträckor som, det var rätt vemodigt faktiskt. Men istället för att deppa så gjorde jag en dagstur upp till Östra Syterglaciären, en lång backe uppför med otrolig utsikt och glaciären var väldigt häftig att se. Jag satte mig och fikade på en sten som var formad som en soffa och spanade ut över det turkosblå glaciärvattnet. Syterbergen är mäktiga toppar. När jag kom tillbaka till Syterstugan satt det många människor på stenarna längs forsen och solade i den gassande solen. Jag gick snabbt och hämtade bikinin och lade mig länge och svalkade mig i en liten pool som bildats naturligt i forsen. Ingen bastu fanns i Syter, men det var så varmt i luften så det behövdes inte.

Dag 6 blev verkligen en vilodag. Jag satt och solade på bänkarna utanför stugan, pratade med vandrare som besökte stugan på dagen och gick sen en kort vandring tillsammans med två killar upp för Vuekienaesie, med vacker utsikt som belöning. Jag testade att gå den sträckan i mina Five Fingers Trek Ascent och det gick förvånansvärt bra trots vassa stenar och torrt ris, dock blev de väldigt blöta.

Dag 7 var det dags att vandra vidare till Viterskalet. Jag begav mig av tidigt på morgonen och såg inte en människa förrän på eftermiddagen. Vandringen började med en lång backe uppför med utsikt över Systerstugan och Tärnasjön. Sen gick resten av etappen genom Viterskalet. När jag kom fram tog jag ett dopp i den iskalla forsen och gjorde en liten vandring runtomkring stugan. Jag hade hört från de jag träffat att stugan i Viterskalet inte var lika mysig och att det är mycket barnfamiljer som bor där eftersom det ligger så nära Hemavan. Allt det stämde, men det var mysigt ändå. Lite väl mycket människor på liten yta dock, så jag begav mig av tidigt dagen efter.

Dag 8 var sommaren plötsligt över. Tillbaka var kylig luft, regn och dimma. Vädret i fjällen skiftar verkligen fort. Men det var häftigt att vandra genom dimmolnen, att spana ut över bergstoppar instoppade i vitt fluff, att knappt se vart jag var på väg. Det var en kuslig känsla på fjället. Pga väldigt dålig sikt valde jag att ta liften ner för berget istället för att gå den sista biten. Jag längtade efter en varm dusch, efter att ladda min telefon och kamera och att få äta på restaurang. Men efter en timme i Hemavan hade jag stillat min längtan efter civilisation och ville ut och vandra igen.

På kvällen åt jag pizza med ett gäng vandrare och spelade vänd tia. Överallt i lilla Hemavan träffade jag på människor jag lärt känna under vandringen. Väldigt kul!

Sista dagen letade jag mig ned till floden och en mini strand där jag solade och badade tills flyget gick hem. Från stranden var det 10 minuter att gå till flygplatsen. Lyxigt!

[hr]

Är du också sugen på att bege dig dit och vandra? ?
Läs mer om sträckan hos Svenska Turistförerningen eller ställ frågor i kommentarsfältet nedan! 🙂

[hr]

Utrustning
Ryggsäck: Osprey Tempest 40
Vikt: ca 13-14kg inkl 1L kallt vatten och 0.5L varmt vatten.
Mat: Jag bar med mig ungefär hälften av min mat och köpte resten i fjällstugornas butiker.
Vandringsstavar: Urberg Fast lock Trekking Pole.

Dag 1:
Sträcka: Ammarnäs – Aigert
Distans: 8km (+ 1.5km från Wärdshuset till etappens start)
Vandringstid: ca 3h 15min
Paus: 1h

Dag 2:
Sträcka: Aigert – Serve
Distans: 19km
Vandringstid: ca 6h 10min
Paus: 1h

Dag 3:
Sträcka: Server – Tärnasjö
Distans: 14km
Vandringstid: ca 4h 30min
Paus: 1h

Dag 4:
Sträcka: Tärnasjö – Syter
Distans: 14km
Vandringstid: ca 4h 45min
Paus: 1h

Dag 5:
Sträcka: Syter – Östra Syterglaciären
Distans: ca 14-15km
Vandringstid: ca 6h
Paus: 1h

Dag 6:
Sträcka: Syter –Vuekienaesie
Vandringstid: ca 1h 50min

Dag 7:
Sträcka: Syter –Viterskalet
Distans: 12km
Vandringstid: ca 4h 15min
Paus: 30min

Dag 8:
Sträcka: Viterskalet – Hemavan
Distans: 8km (+ 1.5km till Hemavans fjällcenter)
Vandringstid: ca 3h
Paus: 15min