I skrivande stund sitter jag på bussen på väg till min sista arbetsdag innan resan. De senaste veckorna har varit tuffa med en kraftig förkylning och en oändligt lång att-göra-lista. Läkarbesöket i fredags gav domen 4-6 veckor med hosta. Det innebär att jag troligtvis kommer vara sjuk när jag börjar vandra. Exakt hur det påverkar min vandring och startdatum får tiden utvisa. Min plan är att ta flyget på lördag!
Till roligare saker. Det har också hänt mycket kul senaste veckorna. I helgen var jag med på NOLS kurs i HLR och Wilderness First Aid. Det var otroligt lärorikt och kul! Vi fick spela både patienter och vårdgivare och utsattes för många realistiska och utmanande scenarios med fakeblod och målarfärg som användes för blåmärken. Det var ett fantastiskt gäng med omtänksamma människor på plats. Lämnade kursen trött men fylld med positiv energi.
Nu har jag kommit till tiden då det är många sista. Sista arbetsdagen. Sista flyttlådan. Sista gången i lägenheten. Sista gången jag träffar kollegor, familjemedlemmar och vänner innan resan. Det är omtumlande och resfebern har slagit till på riktigt de senaste dagarna.
Jag har alltid sett upp till de som vågar bryta upp från sin vardag, sitt liv, sin trygghet. Men jag förstår också varför så många stannar kvar i tryggheten. Det kräver mycket mod och energi att bryta mönstrer, att våga sig utanför det som är bekvämt. Men jag tror stenhårt på att livet börjar i utkanten av bekvämlighetszonen. Våga och bli belönad! Det kommer bli en bitvis tuff resa, men oj så givande! 4 dagar till flyget, 8 dagar till PCT.