De senaste dagarna har jag testat mina egna gränser och vandrat långt och snabbt. Runt 3 mil per dag med stora höjdskillnader upp och ner för berg. Det har varit väldigt kul. Jag har vandrat med Hamlet och Io som båda vandrar långa sträckor per dag. Skönt att känna att kroppen är stark nog för utmaningen.

Från Idyllwild till Big Bear på 5.5 dagar. Fantastiska vyer. Tuffa klättringar. Flåsande andetag uppe på 2700m. Ömma fötter. Uppgivna tårar. Sprudlande skratt.

Jag måste erkänna att jag haft svårt att komma överens med mitt tält. Det är som om att vinden i öknen följer en väckarklocka. Jaha ska du sätta upp ditt tält, ja då är det dags för orkanvind. Jag har aldrig upplevt såna starka vindar förr. De kan tydligen välta husbilar. Jag är inte förvånad. Man känner sig bra liten när vinden river i tältet och välter det fyra gånger under samma natt. När man hör vinden ilsket attackera allt i sin väg. Inte ens stora stenar på varje tältpinne håller tältet uppe. Näst sista natten innan Big Bear vaknade jag täckt av sand. Lungorna hostade upp sand i några timmar efter. Jag hade sandkorn mellan tänderna. Mmm.

Sista biten till Big Bear var tuff. Jag började vandra 6 på morgonen och hade 10 miles (16km) att vandra. En kort sträcka jämfört med tidigare dagar. Men varken kroppen eller sinnet ville vara med. Jag släpade mig fram. Varje steg gjorde ont. Jag kom inte fram till vägkorsningen förrän efter 10. Men hade perfekt tajming och fick lift direkt. 6 personer och en hund intryckta i en liten bil. Mys!

Jag blev avsläppt vid Big Bear International hostel som tydligen egentligen är stängt, men de hade gjort ett undantag och öppnat upp för mina vandringskompisar Flower och Husk. Supermysigt ställe och jag lyxade till det med eget rum med dubbelsäng. Efter 23 nätter på luftmadrass kändes sängen som himmelriket.

Dagen spenderades med att gå runt i den mysiga staden Big Bear Lake, äta god mat och hänga på en pub och sjunga karaoke.

Min kropp skriker åt mig att ta det lugnt nu. Mina fötter, vader och knän behöver vila. Så idag kommer jag och Flower, som skadat foten, bo hos Trail Angel paret The Nobodys. Det blir BBQ ikväll. Tänk vad lyckligt lottade vi är.

Kroppen får bestämma hur länge jag stannar. Men jag är övertygad om att det snart kommer klia i vandringsbenen.