Dag 3 var dagen vi fick namnet The Nocturnals för att vi alltid är uppe så tidigt på morgonen. Alla tre var uppe vid 4 och vi kom iväg redan vid 05.45. Jag älskar att vara ute på detta äventyr, men en sak som jag inte gillar lika mycket är mornarna. Att krypa ur den varma sovsäcken och ta av sig alla sina varma kläder och istället sätta på sig sina iskalla vandringskläder, det är inte min favorit.
Fast ganska direkt efter det kommer min absoluta favorit. Att vandra i öknen i soluppgången. Innan den stekande solen gått upp och medan himlen är röd och buskarna diffusa. När luften är krispig och klar, då trivs jag som allra bäst. Och det gör vi alla tre.
Så 05.45, innan solen gått upp, gav vi oss iväg med pannlamporna på. Vi glömde ta ut handskarna ur väskan så fick stoppa in händerna i jackan och ta stavarna under armen tills temperaturen stigit litegrann. Dagen bjöd på väldigt mycket stigning och vackra vyer. Vi kunde se ända bort till Hauser Mountain. Häftigt att se hur långt man kommit!
Dagens mål var Mount Laguna, 15.4 miles (25km) bort. Vi kom överens om att dela på ett hotell och det motiverade oss hela dagen. Längtan efter en varm dusch och att tvätta våra kläder. När man luktar sådär illa att man knappt står ut med sin egen stank och håret inte blivit tvättat på en vecka. Då är en dusch mer motiverande än nånting annat!
Vi fick en lång sval start på vår dag innan solen tittade fram och det blev stekhett igen. Vi vandrade upp och ned för och längs med berg. Vid 50km tyckte Mathieu att vi skulle fira så då dansade vi en stund på stigen och vek oss dubbla av skratt.
Vi hade sen ett långt parti utan vatten. Vi fick pusha oss själva till gränsen av vad vi orkade innan vi kom fram till vattenkällan och kunde däcka i gräset. Helt slut bröt vi nästan ihop av skratt på marken. Skratt är bästa medicinen.
Efter vattenkällan var det 5 miles kvar och vi fick verkligen öva på vår mentala styrka för att tvinga kroppen att ta sig i mål. Väl framme var det 10min promenad på asfalt fram till hotellet och det är den längsta promenaden i mitt liv. Varje steg gjorde ont. Kändes som att det brann under fotsulorna.
Nöjda över att äntligen vara framme gick vi in för att boka rum, men möttes av en otrevlig gubbe som ville ha hutlöst mycket pengar. Nedstämda haltade vi tillbaka mot campingen. På vägen bestämde vi oss för att äta mat på restaurangen först. Supermysig restaurang med ett helt bord för vandrare. Vårt humör blev bättre igen. Jag kände av min första vandringshunger och åt två tallrikar med polenta med svampsås och en sallad. Otroligt så gött!
Vi fick reda på att en storm var på väg in så vi gick till campingen och slog upp våra tält. Marken var så porös så Mathieu och Marijo hjälpte mig bära tunga stenar och sandpåsar för att säkra upp mitt tält. Det blåste kraftiga isande vindar hela natten. Men jag sov helt okej ändå faktiskt.
Avstånd: 15.4 miles, 25km
Tid: 05.45-17:15, 11.5h
Skavsår: 1 på höger häl
Inga fler skallerormar? Har ni motgift med er? Jobbigt med hotellet – men så har ni en övernattning till godo till en annan gång. Spännande att följa din vandring!